Till Cluain Dara 16.
Kategori: Allmänt
Denna dikt är till mina grannar så kära,
tursam är jag som har er så nära.
Ni fantastiska fem bildar ett gäng,
och när man är med er är det (nästan) alltid fart och fläng.
Jag har så mycket gott att säga om er,
och fast jag säger mycket finns det alltid mer.
Jag tror att jag om Micke börjar berätta,
han är polacken som aldrig slutar sprätta.
Söt som en blomma gjorde han entré,
nu är han poppis, som alla vill sitta brevé.
Vad ska vi säga om Sebbe den lilla?
Han brukar ganska ofta på gitarren pilla.
Det han gör på rummet när gitarren blir tyst,
vill vi nog förmodligen inte veta ett knyst.
Sen har vi Emil - man, myt och legend,
för de som jobbar på posten är han fruktansvärt känd.
Alltig med ett lugn och ett bländande leende,
undvik kolla mitt i det, annars mister du ditt seende.
Sebastian-orginalet är en hedersman i sig,
tji på er alla andra, för han är bästis med mig!
Öl och kapyler de skjuter han hej vilt,
eller så är han sjuk och är inlindad i en filt.
Men bakom starka män finns en ännu starkare kvinna,
och grabbarna i 16 dom har verkligen fått vinna.
Julia är den i huset som ställer upp som mor,
ibland blandar hon ihop det och blir en diktator. (ursäkta dåligt rim)
Men tack ni allihopa för ni är så himla rara,
jag talar för mig själv och resten av Cluain Dara!
